bakomskalet -

noow...

Sometimes I just can't breathe..

Help me, please...

2009-09-16 @ 22:32:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag finns ej mer...

Tårar stora som klot
rinner nedför min kind
Ett träd utan sin rot
En båt utan sin vind

Hjärtat slutar slå
Orkar inte mer
Benen vill inte gå
Ögon som ej längre ser

Lungor som inte orkar
kropp som inte bär
Tårar som aldrig torkar
Jag är inte här

Min kropp ännu finns
Men jag finns ej
Min hjärna inte längre minns
Ni känner inte mej...

...tears stream down my face...

2009-09-07 @ 22:09:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

lever i dimma

Dimman lägger sig över mig. Jag ser ingenting, den är tät, den är djup. Jag fumlar runt, försöker hitta ut, men dimman blir allt tätare. Ibland kan den lätta, men aldrig så mycket att jag ser vad som finns där. Jag önskar med hela mitt hjärta att dimman en dag lättar såpass mycket att jag ser ett slut, att jag kanske tillochmed kan gå i solsken. Jag är rädd, rädd att dimman är livslång. Rädd för att alltid behöva fumla runt utan att veta var och när dimman försvinner...

2009-09-07 @ 07:09:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

hate me

Du kan inte ens se mina tårar... Inte höra paniken i min röst... Inte förstå...

Det är väl meningen att jag alltid ska må såhär. Det är tydligen den jag är.... hatar mig!

2009-08-31 @ 11:09:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag måste...

Jag vill inte gråta - men jag måste
Jag vill inte le - men jag måste
Jag vill inte prata - men jag måste
Jag vill inte vara tyst - men jag måste
Jag vill inte se - men jag måste
Jag vill inte blunda - men jag måste
Jag vill inte andas - men jag måste
Jag vill inte kvävas - men jag måste

Jag vill inte leva.... Men jag måste...

2009-08-24 @ 13:36:35 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Om jag bara kunde få hoppa...

.. Jag tror inte du förstår... du vill väl inte förstå? Jag förstår inte, hela mitt liv har jag gått om kring och ----- -------- ------- -----, men när jag plötsligt vågar, när jag lyssnar på mitt hjärta, på min ork, nej då ----------------------------------------!!!!!

2009-08-18 @ 22:42:19 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Cellskräck

Mörkret kretsar kring mig
Det tar ett fast tag om min strupe
Det tynger mig ned mot sängen
Finns ingen chans att ta sig upp

Mörkret skrattar åt mig
Skrattar när jag febrilt försöker andas
Skrattar när jag försöker sätta mig upp
Hånar mina ynkliga försök att trycka bort det

Mörkret har makten över mig
Det är mycket starkare än mig
Det håller fast allt på mig
Allt utom min högra hand

Mörkret ser inte vad jag gör
Det ser inte att jag sträcker mig mot knappen
Jag når den äntligen, trycker till
Lampan tänds

Mörkret släpper mig
Försvinner lika snabbt som ljusets hastighet
Det sista jag ser är mörkrets svans som försvinner ut i den mörka natten
Nu är det borta...

... ända tills lampan släcks igen...

2009-08-11 @ 23:55:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mmmm

... varför ska livet vara så hårt att leva?

2009-08-06 @ 18:26:30 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fy sjutton...

Jag hatar mitt liv!

2009-07-27 @ 12:54:42 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

What is happening?

Jag är trött. Ingen lust till nånting. Jag har ingen ork. Förkyld. Astma. Ingen kondition. Orkar inte träna. Astman gör att det gör så ont att bara röra sig lite. Jag har inga känslor längre. Kan inte skratta längre. Kan inte le. Känner mig lobotomerad. Tycker ingenting är roligt längre. Allt känns så jobbigt. Hur kommer det gå att flytta? Kommer det hjälpa eller stjälpa? Just nu vill jag bara vara ensam. Kunna låsa in mig. Ligga hela dagen. less.

2009-07-21 @ 14:20:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

truth

Le, blunda, håll för dina öron
Säg ingenting
Låt det skrika inom dig tills det sakta försvinner
om det försvinner
Säg ingenting
Det är inte upp till dig
Låt det bara vara
Du behöver inte bry dig
Det är inte du det gäller
säg ingenting
blunda
le

2009-07-11 @ 02:35:01 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag är inte rädd för att dö

Jag är inte rädd för att dö
Paradiset väntar där
Leende människor som inte gråter inombors
Tårar endast av glädje
Regn av kristall
Gator av guld
Ingen smärta
Bara lycka

Jag är inte rädd för att dö - jag är rädd för att bli gammal...

2009-07-07 @ 14:14:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Life...

... steal my soul, I need it..

2009-06-17 @ 10:38:06 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sjunger till dig:

Jag har skrivit en text till min gudson Verner, melodin har jag tagit från en engelsk låt, men texten är helt omgjord, dessutom skrev jag den på svenska. Kanske inte låter så jättebra, men jag sjunger från hjärtat (texten skriver jag under klippet)

Nu är det läggdags
Dags att komma till sängs
Änglarna sjunger sin sång
Månen den lyser
Över skogarnas topp
Stjärnan vinkar till dig än en gång
Gråt inte mera
Jag lovar det blir bra
Kom bara närmare mig
Jag ger dig min styrka

Du ger mig livet
Jag lämnar aldrig dig

Under vingen på ängeln
Vila tryggt min vän
Det är mörkt nu men i morgon
Kommer ljuset tillbaka igen
Vila tryggt vid min sida
Håll min hand om du vill
Under vingen på ängeln
Jag är där min vän, säg bara till

Dina ögon är trötta
Jag vet att det är så
Dina tårar ser ut som kristall
Natten kan skrämma
Även mig ibland
Men tillsammans vi är iallafall
Vi två mot världen
Vi flyger du och jag
Mot månen som lyser vår väg, stjärnorna leker
Änglar sjunger sin sång, det är dags att sova nu

Under vingen på ängeln
Vila tryggt min vän
Det är mörkt nu men i morgon
Kommer ljuset tillbaka igen
Vila tryggt vid min sida
Håll min hand om du vill
Under vingen på ängeln
Jag är där min vän, säg bara till
Under vingen på ängeln
Jag är där, säg bara till

2009-06-11 @ 11:33:40 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

give me your love

...Trött, nere, depressed.... Känns inte som ett värdigt liv. Men jag skrev en novell igår, som som vanligt bara kom i huvudet och jag skrev och skrev tills den var färdig. Har aldrig skrivit en novell tidigare, men nu är det gjort! När jag läste igenom den så gick det upp ett ljus. Jag skrev om en tjej som inte ville leva, som blivit mobbad och haft psykiska problem så länge som hon kan minnas. Mycket är likt mig själv, men långt ifrån allt. Det slutar med att hon tar livet av sig, eller försöker. Men under "koman" kommer hon fram till att det inte är hennes tur att dö än. Hon ska leva, göra något av sitt liv. Växa sig stark, skaffa familj och dela med sig av sina erfarenheter så att andra inte ska behöva vara med om samma sak de också. Hon kämpar, och vaknar upp igen. Det känns som att jag behöver samma sak. Ett uppvaknande, något som gör att jag börjar leva, för just nu gör jag inte det. Jag vet inte varför, jag försöker och försöker, men det funkar bara inte. Men jag tänker inte lägga mig ner och dö, jag tänker leta efter mitt uppvaknande, och när jag hittat det, då ska jag leva!

2009-06-09 @ 11:15:18 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ge mig vingar

Ge mig vingar
Så jag kan flyga iväg
Så jag kan se allting uppifrån
Utan att delta
Utan att förstöra

Ge mig vingar
Så jag kan bära de jag älskar
Så jag kan hjälpa dem från smärtan
Ge dem kristaller
Ge dem mina tårar

Ge mig vingar
Så jag kan flyga från regnet
Så jag kan hämta solen
Lägga den i en liten ask till dig
Lägga den under din kudde så du alltid håller dig varm

Ge mig vingar
Så jag alltid kan flyga
Så jag orkar leva
Sova på de fluffiga molnen
Aldrig mer vara ensam....

2009-06-08 @ 10:13:04 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Skalet förgör

Värden gungar, jag ser bara suddiga bilder
Solen skiner, jag känner ingen värme
Människor ler, jag ser ingen lycka

Alla gömmer sig bakom sitt skal, ingen är äkta, ingen är fri. Ibland vill jag bara ta en hammare och hamra sönder människornas skal, detta skal som gör oss så osynliga. Om ingen hade haft sitt skal skulle ingen anses som udda. Om man bara skulle se det som människorna håller inom sig skulle allting vara så mycket lättare. Det skulle vara normalt att visa sina känslor. Det är det inte nu. Det är därför jag är så rädd... Jag hatar att gråta, det känns så ynkligt. Men tårarna bränner sönder mina hornhinnor och klumpen i bröstet gör att hjärtat slutar slå. Om tårarna får rinna kanske det blir bättre, men det känns bara värre... Låt oss hjälpa varandra att dra av skalet!

~~Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova...~~

2009-06-04 @ 08:21:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

My life is a big no no...

Vill inte... Snälla hjälp mig, låt mig slippa! Jag klarar inte av det, jag orkar inte. Kan du inte se det??? Visar inte mina tårar att jag inte orkar? Mina försök att berätta, kan du inte förstå med hjälp av de ord jag får fram? Jag känner det. Mitt hjärta orkar inte slå, mina lungor orkar inte andas, hjärnan spränger..... Nu ska jag ta nattmedicin, se vänner och verkligen försöka sova..

~~help me~~

2009-06-03 @ 21:34:01 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kan inte andas..

.. Har så mycket ångest.. Alla murar bara rasar, när ska jag någonsin orka bygga upp dem igen?

2009-06-02 @ 22:00:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nothing...

~~Fattar inte vad som hänt, trippar bara bakåt. Orkar inte mer!~~

2009-06-02 @ 18:15:35 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg