Förstår ni inte att det gör ont? Att jag får panik? ångest? Varför säger ni så. Känner ni inte mig? Nu kommer jag ligga sömnlös natt efter natt... tårar som rinner. Det får inte ske! Har någon sagt det till er? Nu väntar jag bara på beskedet... Om det händer så sticker jag härifrån, flyttar låångt bort. Orkar inte mer, då ger jag upp!

Tänk om jag aldrig får leva min dröm? Det är så få förunnat. Nästan ingen ny nu för tiden. Vad ska jag göra då? Ge upp min dröm? Ge upp det jag vill leva för? Det går ju inte! Det känns som att jag är gjord för det, men tänk om det inte är en del av planen med mitt liv? Jag vet ju inte! Jag vet bara vad JAG vill. Jag vet vad jag lever för! Min dröm, mitt mål!

Please, let it be!