Life...

... steal my soul, I need it..

Sjunger till dig:

Jag har skrivit en text till min gudson Verner, melodin har jag tagit från en engelsk låt, men texten är helt omgjord, dessutom skrev jag den på svenska. Kanske inte låter så jättebra, men jag sjunger från hjärtat (texten skriver jag under klippet)



Nu är det läggdags
Dags att komma till sängs
Änglarna sjunger sin sång
Månen den lyser
Över skogarnas topp
Stjärnan vinkar till dig än en gång
Gråt inte mera
Jag lovar det blir bra
Kom bara närmare mig
Jag ger dig min styrka

Du ger mig livet
Jag lämnar aldrig dig

Under vingen på ängeln
Vila tryggt min vän
Det är mörkt nu men i morgon
Kommer ljuset tillbaka igen
Vila tryggt vid min sida
Håll min hand om du vill
Under vingen på ängeln
Jag är där min vän, säg bara till


Dina ögon är trötta
Jag vet att det är så
Dina tårar ser ut som kristall
Natten kan skrämma
Även mig ibland
Men tillsammans vi är iallafall
Vi två mot världen
Vi flyger du och jag
Mot månen som lyser vår väg, stjärnorna leker
Änglar sjunger sin sång, det är dags att sova nu

Under vingen på ängeln
Vila tryggt min vän
Det är mörkt nu men i morgon
Kommer ljuset tillbaka igen
Vila tryggt vid min sida
Håll min hand om du vill
Under vingen på ängeln
Jag är där min vän, säg bara till
Under vingen på ängeln
Jag är där, säg bara till


give me your love

...Trött, nere, depressed.... Känns inte som ett värdigt liv. Men jag skrev en novell igår, som som vanligt bara kom i huvudet och jag skrev och skrev tills den var färdig. Har aldrig skrivit en novell tidigare, men nu är det gjort! När jag läste igenom den så gick det upp ett ljus. Jag skrev om en tjej som inte ville leva, som blivit mobbad och haft psykiska problem så länge som hon kan minnas. Mycket är likt mig själv, men långt ifrån allt. Det slutar med att hon tar livet av sig, eller försöker. Men under "koman" kommer hon fram till att det inte är hennes tur att dö än. Hon ska leva, göra något av sitt liv. Växa sig stark, skaffa familj och dela med sig av sina erfarenheter så att andra inte ska behöva vara med om samma sak de också. Hon kämpar, och vaknar upp igen. Det känns som att jag behöver samma sak. Ett uppvaknande, något som gör att jag börjar leva, för just nu gör jag inte det. Jag vet inte varför, jag försöker och försöker, men det funkar bara inte. Men jag tänker inte lägga mig ner och dö, jag tänker leta efter mitt uppvaknande, och när jag hittat det, då ska jag leva!

Ge mig vingar

Ge mig vingar
Så jag kan flyga iväg
Så jag kan se allting uppifrån
Utan att delta
Utan att förstöra

Ge mig vingar
Så jag kan bära de jag älskar
Så jag kan hjälpa dem från smärtan
Ge dem kristaller
Ge dem mina tårar

Ge mig vingar
Så jag kan flyga från regnet
Så jag kan hämta solen
Lägga den i en liten ask till dig
Lägga den under din kudde så du alltid håller dig varm

Ge mig vingar
Så jag alltid kan flyga
Så jag orkar leva
Sova på de fluffiga molnen
Aldrig mer vara ensam....

Skalet förgör

Värden gungar, jag ser bara suddiga bilder
Solen skiner, jag känner ingen värme
Människor ler, jag ser ingen lycka

Alla gömmer sig bakom sitt skal, ingen är äkta, ingen är fri. Ibland vill jag bara ta en hammare och hamra sönder människornas skal, detta skal som gör oss så osynliga. Om ingen hade haft sitt skal skulle ingen anses som udda. Om man bara skulle se det som människorna håller inom sig skulle allting vara så mycket lättare. Det skulle vara normalt att visa sina känslor. Det är det inte nu. Det är därför jag är så rädd... Jag hatar att gråta, det känns så ynkligt. Men tårarna bränner sönder mina hornhinnor och klumpen i bröstet gör att hjärtat slutar slå. Om tårarna får rinna kanske det blir bättre, men det känns bara värre... Låt oss hjälpa varandra att dra av skalet!

Jag har aldrig glömt vem jag var, jag har bara låtit det sova...

My life is a big no no...

Vill inte... Snälla hjälp mig, låt mig slippa! Jag klarar inte av det, jag orkar inte. Kan du inte se det??? Visar inte mina tårar att jag inte orkar? Mina försök att berätta, kan du inte förstå med hjälp av de ord jag får fram? Jag känner det. Mitt hjärta orkar inte slå, mina lungor orkar inte andas, hjärnan spränger..... Nu ska jag ta nattmedicin, se vänner och verkligen försöka sova..

help me


Kan inte andas..

.. Har så mycket ångest.. Alla murar bara rasar, när ska jag någonsin orka bygga upp dem igen?

Nothing...

Fattar inte vad som hänt, trippar bara bakåt. Orkar inte mer!

Why?

Förstår inte. kan inte förstå vad som gör att jag mår så dåligt. Varför just jag skulle bli sjuk? Jag är glad att det är jag och ingen annan, för jag kan "leva" med att jag mår dåligt, men skulle aldrig kunna leva med att någon annan mår dåligt. skulle inte stå ut.

Mamma och pappa har fått sex barn med inga skador eller sjukdomar utåt sett, självklart måste det vara fel med någon av dem, och uppenbarligen blev det jag...

Hoppas bara att de inte tycker att jag är ett misslyckande, jag försöker verkligen mitt bästa.

Idag har varit den värsta dagen på länge. Idag har jag haft mina jobbiga inte-leva-tankar. Önskan om att köra in i ett träd, önskan att bara få försvinna. BLÄ, jag vill inte ha tillbaka er!! DÖ dumma tankar, DÖ!


Tårar av kristall..

Jag orkar verkligen inte. Dålig, dålig dag! Jag hatar när tårarna inte slutar rinna. Jag hatar när klumpen i bröstet bara växer.. bajs bajs bajs.. Ingen bra dag. Snälla, ge mig styrka!!

RSS 2.0