Det är jobbigt nu. Jag ville att tiden bara skulle stanna upp. Att detta skit-liv bara är en paus från det riktiga livet, men det är inte så. Jag blir äldre, tiden går, och jag är fortfarande den samma. Kunde detta inte bara ha varit en äcklig, hemsk, lång mardröm? Tiden går inte bara för mig, utan även för dem runt omkring mig.

Jag är så rädd nu... Panik nästan varje kväll, hur ska jag överleva?

Kan jag inte få lite styrka? Kan jag inte bara få slippa denna livslånga pina? Jag har panik, jag är stressad.. Jag vill att ni ska kunna vara stolta över mig, men det kommer aldrig ske. Jag kommer leva i mörker hela mitt liv, och jag kommer skymma solen för er.. förlåt mig!