the first cut is the deepest....

Mycket har hänt genom mitt liv, mycket händer och kommer hända. Frågan är om jag någonsin kommer vara riktigt nöjd? Jag känner mig bortskämd som bara den, som en unge som bara gnäller och gnäller trots att den har allt.
 
Men det är inte lätt att varje dag känna sig deprimerad. Tror inte det finns en enda dag på flera år då jag inte kännt att allt bara är onödigt, att tårarna bara vill komma för småsaker. Till och med när jag "var som lyckligast" utomlands kände jag så. Jag mådde massor mycket bättre när jag var där, hade ett sorts lugn inom mig., det lovar jag. Men under peridoer av dagarna (som jag verkligen försökte att inte visa, men jag vet inte hur det gick) så mådde jag verkligen pest. Jag ville bara gråta, lägga mig ner och vara för mig själv. Men jag försökte verkligen att inte visa det, ville inte förstöra semestern för någon. För jag är verkligen SÅÅ tacksam över att jag fick följa, det var bra för mig. Det känner jag!

Nu säger jag inte att jag mår dåligt varenda sekund av dagarna, för det gör jag inte. Men däremot är det peridoer av alla dagar som jag verkligen mår pest... ÅNGEST kallas det nog för. Jag hatar ångest!

Tack mamma och pappa för att jag fick följa! Tror inte ni ens kan förstå hur mycket det hjälpte mig. Att bara få slappna av och försöka koppla bort allting. Förlåt för att jag är en plåga ibland!
Äskar er!

Man är aldrig en plåga för sina föräldrar Petra, det är något jag har lärt mig. Du ska bara veta vilket fruktansvärt dåligt samvete jag har för allt jag har utsatt min familj och mina föräldrar för, men jag har förstått att dom älskar mig och faktiskt hellre har den "deppiga" Anna än ingen Anna alls. Du är en gåva till din familj och till dina vänner, även om du inte mår bra!

Tack för en fin vecka i solen, jag tror den gjorde oss alla gott. Det är tack vare dej den blev av. Glöm inte att vi älskar dig för den du är och kommer alltid att göra det. Love for ever.